När augusti närmar sig är det många som ser fram emot att samlas med vänner och familj för att fira en av Sveriges mest älskade traditioner – kräftskivan. Med sina färgglada lyktor, kräfthattar och doften av dillkokta kräftor, är kräftskivan en fest med en djup förankring i den svenska kulturen. Men hur blev kräftskivan en sådan självklar del av våra liv?

En tradition fylld av smaker och gemenskap

För många handlar kräftskivan om att njuta av en klassisk meny där kräftorna står i centrum. För fiskmästaren Nils Molinder, som är välkänd för sina böcker och restauranger, är en typisk kräftskiva en riktig smakupplevelse. Han börjar gärna med en kantarelltoast följt av rikliga mängder kräftor, ost och nybakat bröd. Avslutningen består ofta av färska hallon med lättvispad grädde. För dem som vill variera menyn kan en kryddostpaj eller inkokt zucchini med krondill vara utmärkta vegetariska alternativ.

Snaps och dryck som hör till

En kräftskiva är inte komplett utan en god snaps, och Molinder föreslår klassiska akvaviter som Norrlands eller Dild. För de som föredrar vin, rekommenderas champagne eller en riesling som passar bra till kräftornas smak.

Historien bakom kräftskivan, började 1562

Det berättas att Sveriges allra första kräftskiva ägde rum 1562, när prinsessan Anna Vasa bjöd sina bröllopsgäster på en festmåltid med kräftor. Inspirationen sägs ha kommit från de tyska klostren, där kräftor inte bara var mat, utan en tradition som åtnjöts i rikliga mängder. Med denna fest inleddes en svensk sommartradition som fortfarande lever kvar, drygt 450 år senare.

Kräftor har ätits i Sverige sedan 1500-talet, då de användes i olika rätter, särskilt pajer och ibland som t.ex på Anna Vasas bröllop vid något enstaka tillfälle. Men det var först på 1870-talet som traditionen med dillkokta kräftor tog form, inspirerad av franska hummerkok. Kräftskivan, som begrepp, dök upp först på 1910-talet, och det var de högre samhällsklasserna som först anammade denna typ av fest. Det dröjde till mellankrigstiden innan kräftskivan blev en mer allmän tradition, spridd över hela landet.

Enkelt och folkligt

Kräftskivan är känd för sin avslappnade stämning, där deltagarna äter med händerna och haklappar är en självklar del av dukningen. Inspirerad av brittiska fester, med papperslyktor och enkla dekorationer, blev kräftskivan snabbt en älskad tradition i det svenska folkhemmet, utan den formella prägel som många andra festmåltider har.

En meny som utvecklats över tid

Sedan 1960-talet har kräftskivans meny förändrats. Frysta kräftor blev tillgängliga och på 1990-talet introducerades västerbottenpajen, en svensk variant av den franska quiche Lorraine. Idag finns kräftor från många olika länder, men färska svenska signalkräftor kokta med krondill anses fortfarande vara det bästa valet för den som vill njuta av en riktig kräftskiva.

När är det kräftpremiär varje år?

Tidigare markerade den första onsdagen i augusti starten för kräftfisket i Sveriges insjöar. Då var det först tillåtet att både fiska och sälja svenska kräftor, enligt en förordning som gällde fram till 1994, när förbudet mot kräftfiske avskaffades helt. Även om det inte längre finns någon officiell kräftpremiär i Sverige, är det många som fortsatt håller fast vid den gamla traditionen. Augusti är och förblir kräftmånaden framför alla andra, och från början av augusti till en bit in i september avlöser kräftskivorna varandra.